Vid känsliga händelser har medierna en krävande utmaning i att avgöra vilka och hur detaljerade uppgifter som kan publiceras utan att etiska övertramp begås – ofta handlar diskussionen om namnpublicering.
Hösten 2009 ägde en debatt rum om en bild som publicerats i länstidningarna NWT och VF på en misstänkt kvinnofridstörare. Bilden togs av en kamera i en stadsbuss och ska enligt polisen visa på en man som angripit fem kvinnor vid olika tillfällen. Han greps senare och dömdes i tingsrätten.
Var det rätt av NWT och VF att publicera bilden på mannen? Ska medierna agera domstol? Hur blir det med bevakningen av polisen om medierna blir polisens förlängda arm? Vad skulle hända om det visar sig att det är fel person som pekats ut?
Så var det när Aftonbladet fanns på plats vid en internationell fotbollsmatch på
Ullevi i Göteborg. En man rusar in på planen, slänger sig ned framför fötterna på Ronaldino. Aftonbladet tar en bild på mannen och skriver i tidningen att det var en förrymd person från Karsuddens mentalsjukhus.
Men det visar sig vara helt galet. Tidningen hade tagit fel på person. Han var bara en stor beundrare av Ronaldino.
2008 ledde såväl fallet med den tyska kvinna som misstänktes för mord på två barn i Arboga, som gripandet av Englas mördare till att olika medier fattade olika beslut i namnpubliceringsfrågan.
Medieforskaren Stig Hadenius har i en debattartikel i DN hävdat att en tidigare namnpublicering på Englas mördare hade kunnat förhindra mordet? Är det troligt?
Spelregler för press, radio och tv är en pressetisk regelsamling som branschen själv har tagit fram. De är alltså inte på något sätt juridiskt tvingande, men tidningar, radio och tv har åtagit sig att följa dem. Sverige har ju en mycket långtgående tryck- och yttrandefrihet, och branschen vill även fortsättningsvis undvika reglerande lagstiftning genom att själv tar ansvar för att handla etiskt (även om det juridiska ramverket är mycket generöst).
I ditt andra blogginlägg ska du fundera kring mediernas etiska gränsdragningar. För en tid sedan beskrev P1-programmet Medierna ett svårt publicistiskt övervägande i samband med mordet på en homosexuell man i Malmö som skedde före jul 2008. Diskussionen gäller hur mycket man ska berätta om de misstänktas bakgrund.
Lyssna på programmet:http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795 (Medierna 2009-01-31)Läs också spelreglerna noga och fundera över hur du skulle ha hanterat frågan om du vore ansvarig utgivare. Hur mycket är relevant att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet? Varför? Kanske har du egna exempel på ”gråzonspubliceringar” som är intressanta att diskutera?
Glöm inte att bildmaterial ska bedömas på precis samma vis som text! En viktig fråga är nog var gränsen för allmänintresset går – och kanske hur allmänintresse ska definieras! Avslutningsvis följer här ytterligare ett par artiklar som berör etiska avväganden. Låt dig gärna inspireras! Pressforskare: Medierna borde publicera namn oftare (SvD, 15/4 2008) Medier oeniga om namnpublicering (DN, 2008-04-16)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar